Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad hon tänkte vet ingen, men tårar fuktade
den likbleka kinden, och handen tillsammanknöt
mekaniskt en ros af det hvita skärpet.
Och skuggan kom allt närmare. Nu föll den
öfver Aurora. En jättelik skepnad stod framför
henne. Det var Hvass.
»Det här höll på att bära åt skogen, men jag
visste väl, att jag ändå till slut skulle knäppa
honom. Men hur skall hon ha det nu, mamsell?»
Aurora såg upp. Det låg vemod i hennes blick,
men tillika den skärpa, som visar sig, då man är
färdig att fatta ett beslut.
Hvass tycktes förstå detta minspel.
»Jag har hästame därborta i skogen, och
lands-höfdingen lämnade mig det här brefvet, så att
mamsell skulle se, hvart kursen skulle sättas.»
Aurora kastade en lång, en innehållsrik blick
öfver ängen bort åt prestgården, från hvars
skorsten en rökpelare steg upp mot himmelen bakom
trädtopparne, som skymde själfva huset. Det låg
den mest glödande kärlek i denna blick, en kärlek,
som kan försaka sig själf, kan gifva hvarje offer,
kan dö för den älskades lycka.
Tyst och lätt som en älfva vände hon sig om
och sväfvade bort öfver blommorna. Ack, hon
dansade icke därför på rosor.
Hvass gick förut och böjde undan grenarne,
när de kommo till skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
