Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett rop hördes bakom dem, och de sågo en
ung flicka springa mot byn. Det var bondflickan,
som passat upp på Aurora.
Utaf henne fick Carl sedan veta, »att en jätte,
det var säkert bergtrollet, kommit och fört bort den
fagra jungfrun». Hans djupa sorg, när han fick
visshet om, att Aurora åter försvunnit, bjuda vi ej
till att skildra. I, som älsken, I veten det, I.
Följande dagens sol fann honom på det ställe,
där han och Aurora sutto aftonen förut. Hans
ansikte var blekt och i handen höll han en hvit
bandros.
41.
Stunden nalkas. ‘
Det var med en viss blandning af känslor, Carl
lämnade Peljärwi. Det gjorde på honom ett
smärtsamt intyck att finna dessa män med svenska namn
bland våra arffiender, och den främste bland dem
var den, som kanske mest arbetat Finland i deras
händer. Frestelsen var stor att med ens återföra
dessa män att stå till rätta inför svensk lag. Ack,
han visste icke, huru skonsamt Sprengtporten själf
blifvit bedömd på svenska riddarhuset, där icke en
röst höjde sig för att utvotera honom, ehuru
konungen själf på riksdagen lagenligt förklarat honom
för förrädare. Det är sant, det var under Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
