Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då kom fram emot aftonen måndagen den 5
september Erik tillbaka från Urdiala kyrka, ett
ställe, där enligt öfverenskommelse Carl hemtade
sina bref. Och där var verkligen ett till honom,
försegladt med Ronäs’ brukssigill. Det var från
kapten Pålsson, som efter Peljärwiaffären begifvit
sig öfver till Sverige, för att om möjligt finna Aurora
på Ronäs. Vi anföra ur hans bref följande:
»Vän Carl!
Här är sig allt likt, de äro blott mera
bekymrade än vanligt, och nu mer än någonsin gör Auroras
mor skäl för namnet stackars Marianna. Hon har
varit här på Ronäs ända sedan hon blef ensam, och
utan tvifvel mår hon här bäst. Min resa blef
uppehållen, och jag dröjde med flit, där jag hoppades
finna något spår, men förgäfves. Desto mer
öfver-raskad blef jag, när jag kom hit och fann ett bref
från Aurora till dig. Det står visserligen på
utanskriften: ’att tillställas egaren, när han kommer till
Ronäs’, men jag sade tvärt, att det skulle skickas
till dig, och Stenvall tyckte detsamma, för han
tycker, att hans raska flicka bör snart komma hem och
glömma både det ena och det andra, och däruti
instämmer också jag. Kan du genom brefvet få
reda på henne, så sök öfvertala henne. Snart är jag
åter hos eder. Vännen Sven Pålsson.»
Carl kunde ej tillbakahålla ett leende, när han
genomläst dessa rader, men det var ett leende af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
