Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men när de åter samlades, voro de ej mera än
tre, och i skogen funno de tvenne halfnakna lik.
Intetdera var dock Carl Hindersson.
Var han fången eller hade han stupat längre
bort på ett annat ställe? De frågorna förblefvo
obesvarade för de modfällde bönderna, hvilka brunno
af hämnd, och af hvilka till slut en kom tillbaka
till sitt hem i Karelen.
Carl var dock räddad. På okända stigar, följd
endast af Erik, irrade han omkring, helt och hållet
omgifven af fiender. Slutligen försökte de en regnig
och mörk natt att bryta sig igenom för att komma
fram till den svenska hären. Men det misslyckades.
De blefvo öfverrumplade, och kunde endast genom
sin otroliga snabbhet och muskelstyrka rädda sig åt
hvar sitt håll.
Det var om natten mellan den 12 och 13
september. Hela tisdagen den 13 måste Carl hålla sig
dold, men fram emot aftonen började han åter sin
vandring. Han kände redan de blodiga striderna
vid Kuortane-Ruona-Salmis, och att han där i
trakten hade Adlercreutz och hären. För att om
möjligt skaffa sig säkrare underrättelser gick han in i
ett pörte, som låg enstaka i skogen. Men där fans
ingen menniska. Stugan stod öde, dess invånare
hade utan tvifvel flytt för fiendens våldsamheter.
Steg hördes dock utanför på gården, men
tillika slammer af bösskolfvar, som stöttes mot marken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
