Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvila i din; är jag död — så bed en bön för mig
och min olycklige fader. Gud välsigne dig, Carl,
för all din kärlek! Min sista tanke skall vara hos
dig. Din Aurora.»
Vi kunna föreställa oss, huru detta bref skulle
verka på Carl. Hans beslut var fattadt i samma
ögonblick han vek ihop brefvet. Det var klart, att
Aurora var att söka i svenska hären, och dit begaf
sig nu Carl.
»Hvilken makt kan tjusa så som kärlek,
hvilken boja hålla den som älskar?
Sjöar simmar han som anden öfver,
möta fjällar, får han örnens vingar — —»
Han tryckte sina trognes händer till afsked.
»I ären hemfödde här», sade han; »när kriget
en gång är slut, kunnen I åter i ro plöja edra tegar
och vänta på skörd. Jag har intet, intet mer att
lefva för — jag går dit, där striden är hetast. I
skolen icke följa mig. Nu mera synes det, som om
edra lif skulle gagnlöst förspillas för fosterjorden.»
Men bönderna följde, qvällen kom och natten,
och ännu andra dagens qväll voro de tillsammans;
ingen ville lämna den älskade herren, som ätit deras
bröd och stridt deras strid mot den hatade fienden.
Då blef det plötsligt lif i skogen, rop hördes
till höger och venster, och skotten smattrade. I ett
ögonblick voro männen skingrade, såsom deras sed
var, när en öfverlägsen skara var emot dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
