Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hund - Hvässing - Hülgartner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÜLGARTNER.
fått i morgongåfva; år 1613 fick Daniels
efterlefverska, hennes namn nämnes ej, behålla en gård,
som mannen haft.
Barn:
1. David Danielsson Hund till Rommelberg,
kammarjunkare hos hertig Karl 1596;
befallningsman på Vaxholm s. å.; underståthållare på
Älfsborg 1597, hvilket han och hans medbefallningsman
Knut Kijl uppgaf ”genom oaktsamhet och
förraskande” 1598 i Augusti, hvarefter de blefvo
”inmante” på Ny-Lödöse; hertigens förtrytelse
väcktes ”öfver detta förraskande och skälmeri”, och
som med dem var svikligen handladt, så behöfde
de ej hålla någon gifven handsträckning eller
borgen, utan skulle beflita sig om att komma på
fri fot igen och försöka återtaga de förlorade
fästningarna, hvilket och skedde s. å. 2/11;
befallningsman på Älfsborg 1599; fullmakt att vara
commissarius öfver det krigsfolk fransmän och tyskar, som
k. Karl öfversände till Livland; † 1611 och
begrafven i Öfver Selö kyrka.
1. Elisabet Hund till Låttestad, Runsö, Brunna
och Svarthäll, † 1647. Gift 1:o med Elof Jonsson
133
Väderhorn, n:o 225 (finnes ej å
Riddarhusstamtaflan); 2:o med kaptenen och
regementsqvartermästaren vid Vestmanlands Reg. (ej öfversten) Olof
Olofsson, adlad Morgenstjerna, n:o 339, till Runsö,
† 1656.
2. Uriana Hund, som skänkte 1630 en
silfverkanna till Öfver Selö kyrka; lefde enka 1645;
ligger med sin 2:a man begrafven i Öfver Selö
kyrka. Gift 1:o före 1605 med Scipio de Palma
(i skölden en till höger vänd half björn, framför
hvilken står en gren; på hjelmen en half björn)
till Görvelln 1604; hon kallas hans efterlefverska
och ville hafva afkortning på hemman i Trögd och
sunda, ”men skall härför göra rusttjenst, efter
hon hafver fått sig en annan man”; 2:o med
kammarjunkaren Hieronymus von Birkholtz (n:o 94), i
hans 2:a gifte, † 1618.
Källor: Originalsköldebrefvet med måladt vapen i
Kungl. Biblioteket; Svenska Fornskrifts-Sällskapets Saml.
del. 3; Stiernmans Höfd. Minne; Palmsköldska Saml;
Riddarhusstamtaflorna; Griftqväde öfver Elisabet Hund,
och personalier öfver hennes sondotter Elisabet
Morgonstjerna, mspt, tillhöriga kammarherren friherre G.
Djurklou; Peringskölds Monumenta Sudermannia,
Häradskyrka, mspt i Kungl. Biblioteket; Herr kamrer Sandbergs
Såmlingar i Kammararkivet; Öfver Selö kyrkböcker.
Adel. ätten Hvässing.
Vapen: En half båt, stäld till höger i silfverfält.
Den adlade, men ointroducerade adl. ätten Rutenstjerna uppgaf sig härstamma från den gamla ätten
Hvässing utan att dock uppgifva sambandet.
Björn Hvässing lefde 1425.
Son:
Håkan Björnsson Hvässing till Torp i Husby
socken af Södermanland; adlad 1442 enligt
Kröningssvärd och Schönfelt; 1447 enligt Linnerhjelm;
lefde 1462. Gift 1:o 1442, då han på Torp
lemnade morgongåfvobref dat. d. 16 Juni i Närlunda
af Husby — bland fastarna förekommer främst en
Peder Hvässing — med Marita Ragvaldsdotter; 2:o
med Anna Larsdotter.
Son:
Kättil Håkansson till Torp och Gräfseboda,
nu Haneberg, i Näshulta socken af Södermanland,
lefde 1487. Gift med Brita Frille i hennes 1:a
gifte; dotter af ståthållaren på Åbo Slott Måns
Kristersson Frille till Gräfseboda och Brigitta
Torkilsdotter (Vålungeslägt) till Gräfseboda; samt
omgift med Peder Olofsson, ofrälse.
Barn:
Karin Hvässing till Torp och Gräfseboda, †
1552 13/1. Gift med Niklis Tomasson (äldre slägten
Bölja) till Billestad 1490—1525.
Magnus Hvässing.
Håkan Hvässing.
Källor: Schönfelts Matrikol; Histor. Handl. 4: 379, n:o
22; Säfstaholms Arkivs Pergamepntsbref, n:o 29; Slägten
Rosenhanes Riddarhusstamtafla; Äkersteins genealogier;
Stiernmans Höfdingaminne.
Adel. ätten Hülgartner.
Vapen:
En röd sköld, deruti en gul grip på ett grönt berg, hållandes med bägge framfötterna
ett svärd, hvaraf klingan är blå, men fästet af guld.
stjerna; desslikes en af samma metall nedan under framfötterna.
Ofvanföre hufvudet på bemälde grip en gyllene
Ofvanpå skölden en öppen torner-
hjelm, täcket och kransen af gul och med silfver bemängd röd färg. Deruppå två horn, half röda och
half gula, hvaremellan två af lika färger fördelta korsvis stående standarer tillika med tre der emellan
satte gyllene stjernor.
Mattias Hülgartner, adlad Hülgartner,
efter några års studerande blef han 1640 gemen
ryttare, men för sin tapperhet vid alla tillfällen
gick han hastigt graderna igenom, isynnerhet
utmärkte han sig vid eröfrandet af Regensburg,
Landshut, Strobingen och flerstädes; blef flera gånger
tillfångatagen, men alltid sjelf befriat sig, hvarvid
han ej underlåtit att oförmodligen göra fienden stor
skada. Aldra mest har han som kommendant på
Marienburgs slott i Livland utmärkt sig, då ryssarne
1656 belägrade det; han försvarade slottet i tvänne
år så, att fienden måste draga derifrån. Men sedan
största delen af besättningen dött af pesten och
ryssarne återkommit med fördubblad makt, har han
likväl med den lilla öfverblifna resten afslagit sju
stormningar, innan fienden kunde bemäktiga sig
slottet; han blef då förd till Ryssland, der han
utstod mycket ondt; efter freden kom han hem och
blef ånyo förordnad till kommendant på
Marienburg, hvilket enligt fredsafhandlingen då borde
återlemnas; men då ryssarne vid hans ditkomst ej
ville göra det, så fan han sig föranlåten att med
stormande hand återtaga fästningen; blef derpå
adlad 1664 d. 6 September och skulle intagas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
