Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ulfeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULFELD.
311
Grefl. ätten Ulfeld.
Vapen: a) det riksgrefliga:
dissectum, cujus inferior pars denuo in tres areolas ita subdividatur,
Scutum videlicet linea transversali per mediam latitudinem æqvaliter
ut basis, sive media areola coerulea,
inferius lata et versus superiorem scuti partem acuminata, inferius unam et superius duas, velut in
trigonum dispositas, rosas, quibus corona aurea emineat, implectatur, in sinistro campo viridi lupus rubi-
itidem aurea redimitus,
ostendet;
cundus, corona
angvem hinc inde se torquentem,
oblique versus medium scuti jacentem fascia sua militari decorum. exhibeat.
rictu hiante, velut ad saltum dispositus, anterioribus pedibus
dextra areola candida baculum Tribuni sive ducis bellici,
In superiori scuti areola
sinistra albi sive candidi coloris existat leo ruber coronatus, cauda duplici in dorsum reflexa, rictu hiante
linguaque exerta,
vero rubicundam occupet aqvila imperialis biceps,
aperto, lingvaque exserta, volaturiente similis.
pectorale, fl
inferior corporis pars speciem avis, pedibus et alis explicatis,
sinistrorsum spectantis, anterioribus pedibus dimissis,
Scuto denique majori incumbant in extremitate duæ galeæ apertæ sive clathratæ, torneariæ
stantis, referat
anterioribus pedibus globum sive pallam auream, cruce insignitam, gestans.
ibidem coronata,
In ipsius autem scuti medio aliud scutulum,
Dextram
alis et pedibus explicatis, rostro
ut vocant
avum repræsentet antiqua et gentilitia familiæ suæ insignia, monstrum rubrum, cujus dimidia
superior vero pectore tenus speciem lupi,
lingvaque exserta, coronam auream in capite ge-
vulgo dictæ, cancellis ac limbis deauratæ, et phaleris sive laciniis a sinistra parte candidis et rubris, a
dextra vero flavis et rubris circumvolantibus ornatæ quarum utraque coronata tres
altum erectas. media utrinque, non nihil eminentiori, exhibeat.
ipsi scuto incumbat corona aurea, cui monstrum, gentilitia sua insignia referens, insistere videatur.
cristas candidas, in
In medio inter has binas galeas similiter
Vapnet
är afbildadt i Tycho de Hofmans Danske Adelsmæn 2: 340.
b) det svenska:
så bibehölls det romerskt riksgrefliga vapnet.
Som aldrig något grefvediplom utan blott ett förläningsbref på grefskapet utfärdades,
Tab.
ånders Ulfeld till R. le- nu Holckenhavn,
på Fyen. Gift med Mette Rexdorf.
Son:
Erik Anderssen Ulfeld till Kogsbölle, † 1420,
och ligger begrafven med sin hustru i Qverndrups
kyrka. Gift med Maren Albilgaard, † 1425.
Son:
Ebbe Ulfeld till Kogsbölle och Oregaard på
Fyen, † 1501. Gift med Kirsten Böstrup, † 1505;
dotter af Otte Böstrup till Björnholm.
Son: s
Knud Ulfeld till Kogsbölle, † 1540. Gift med
Anne Hardenberg, † 1566; dotter af Erik
Hardenberg till Hvedholm och Anne Rönnov.
Barn:
Ebbe Ulfeld. Stamfader för den i Sverige
introducerade adl. ätten Ulfeld, n:o 19.
Jakob Ulfeld, † 1593. Se Tab. 2.
Tab. 2.
Jakob Ulfeld (se Tab. 1) till Kogsbölle, som
han nedbröt och flyttade till stranden vid Nyborg
och kallade det Ulfeldsholm; hufvudman för den
beskickning som k. Fredrik d. 2:e sände till
Ryssland 1578 för att underhandla om fred såväl för
Sverige som hertig Magnus i Livland, men som
beskickningen handlade emot sin instruktion och i
stället ingick på stillestånd på 15 år, så kom han
i onåd och afsattes från att vara riksråd, men kom
snart i nåd igen; vid k. Fredrik d. 2:s begrafning
gick han efter jordfästningen fram på golfvet i
mångas närvaro och beklagade sin ringa lycka,
hvilket illa upptogs af alla de närvarande, och fick
han derföre ej på lång tid visa sig för
enkedrottningens och konungens ögon; 4 † 1553 och begrafven
i Vindinge kyrka. Gift med Anno Fleming; dotter
af Jakob Fleming till Bavelse och Maren Juul.
Son:
Jakob Ulfeld till Egeskov, Ulfeldsholm och
Urup, f. 1567 25/7 på Bavelse, besökte efter full-
bordade studier England, Holland, Frankrike,
Sicilien, Egypten, Malta, Grekland, Palestina, Turkiet.
Spanien och Portugal; var höfvidsman på Hageskov
1602; närarande vid k. Kristian d. 4:s hyllning i
Hamburg 1603; följde med konungen till England
1606; bud till Holland 1608; ikskanslär 1609;
kommissarie 1610; sändebud till Spanien 1613;
följde k. Kristian till Tyskland 1615; sändebud till
Holland 1620, derefter sänd till Bremen; var skickad
till åtskilliga gränsmöten 1621 1624, till
fredsunderhandlingar i Lübeck 1629; † 1630 25/6. Han
sålde Ulfeldsholm, som sedermera kallats Ellensborg,
Nygaard och Holckenhavn. då han ock flyttade alla
der begrafna Ulfeldar jemte deras likstenar till
Qverndrups kyrka vid Egeskov, der han lät öfver
dem uppsätta en dyrbar grafvård, och i hvilken
kyrka han ock sjelf ligger begrafven. Gift med
Birte Brokkenhuus; dotter af Laurids Brokkenhuus
till Egeskov och Karen Skram. De hade 11 söner
och 6 döttrar.
Son:
Korfids Ulfeld, romersk riksgrefve och
svensk grefve Ulfeld, f. 1604 reste med sina
bröder i Italien, Schweit. Tyskland 1614; blef af
fadren hemkallad, men lydde ej, utan skall under
främmande namn tjent som page vid grefve Anton
Günthers af Oldenburg hof 1621; gick i dansk
tjent under general Fuchs och gjorde fälttåget
1627; begaf sig för studiers skull till Frankrike
och Italien; hemkom och blef väl mottagen af sin
fader samt hofjunkare hos konungen;
befallningsman på Möen; riddare af Elefanten 1634; rikets
råd, ståthållare i Köpenhamn och riksskattmästare
1(37; sedan han åtskilliga gånger blifvit sänd till
Holland England, Frankrike och Tyskland, skickades
han åter som sändebud tlll kejsaren och var
närvarande vid riksdagen i Regensburg 1641; vid denna
beskickning utmärkte han sig särdeles och blef s. å.
d. 7 Augusti upphöjd till romersk riksgrefve;
ambassadör till England s. å.; rikshofmästare 1643;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
