Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALLSTENA KUSAR.
35
Ej hanen ännu börjat sin gälla väktarsång,
förrn skeppet snabbt sam bort på salta vågor.
Och då till juldagsottan man ringt den första gång,
såg sakristanen Ingrids hus i lågor.
Han gjorde larm; snart kommo der grannar i en flock —
att släcka tänktes icke på i hasten,
blott munken bar till branden en svartkonstbok så tjock
och svängde hotfullt vigda vattenqvasten.
När man till stugan lände, var blott en askhög qvar,
dock patern började att formler läsa
och ropte: vade retro! och stänkte der och hvar,
så vattnet hördes argt bland kolen fräsa.
»Se, Belials folk i Vallstena, så man råkar fast,
då man vill baka bröd på juleqvällen:
Med barnen Ingrid ridit till Blåkulla på qvast,
och brödet — se! der ligger det, på hällen.»
Sä munken; han sig korsar och in bland halfsläckt glöd
ban fram till stugans forna spisel rusar.
Helskinnad kom han åter, fastän det gick med nöd,
och kastade på marken tvenne kusar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
