- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
93

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUNE HÅRDSSONS ÀFVENTYR. 93
sig- vordna trolösa. Till snöda egodelar och lättfärdiga
fröjder stod deras håg, hvaremot det högre vetandet
med dess mödosamt tillkämpade förnöjelse var ring-
aktadt.
Sune, som alls icke såg verlden och dess barn från
så mörka sidor, började att motsäga den gamle, men
då vidrörde Angela oförmärkt hans arm och lät honom
med en betydelsefull hufvudristning förstå, att ord-
vexling öfver detta ämne ej borde bringas å bane.
Också visade det sig, att doktorns bitterhet småningom
mildrades, och talet vreds till filosofiska betraktelser
öfver tidens magt att vända ondt till godt, att störta
och upprätta. Han talade alltjemt såsom från sin ka-
teder, och middagen var till ända, dä han ur silfver-
kannan fylde spiralbägarne och helsade den nya be-
kantskapen välkommen. »Vare sig, att ni dröjer här
kort tid eller länge,anse mitt tysta hus såsom ett hem, der
ni alltid skall vara välkommen; och när ni en dag
återvändt till edert kalla studium universale, kom då
vänligt i håg gamle Lotharingius. Se så, nu följer i
ordningen att taga plats der ute.» Och dermed begåfvo
sig de tre till portiken, hvarest doktorn satte sig i en
läderklädd stol med hög rygg och framstående öron-
Putor, mot hvilka han lutade hufvudet och blundade.
Angela tog lutan, och de båda unga slogo sig ned i
korstolen, under det hon frågade, om Sune tålde
musik, ty nu skulle hon sjunga för fadern.
Och derefter lät hon till lutan klinga en klar och
smekande stämma och sjöng en gammal trubadurvisa
om tapperhet, trohet och kärlek, hvilken verkade så-
som en vaggsång på den gamle, ty innan slutet hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free