Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
hans hufvud sjunkit ned mot bröstet, och den i början
takt slående handen låg halföppen på armstödet.
Då Sune med värme tackade för den sköna balla-
den, frågade Angela, om han tyckte om tonkonsten, och
om han till äfventyrs sjelf kunde något deraf. Detta
var förhållandet. Djeknen var en mästare på viola di
gamba och hade till luta diktat många visor, dem han
ock kunde med god röst och förmåga utföra. Då han
alltså leende jakade till frågan, räckte jungfrun honom
instrumentet och bad att få höra en svensk visa; fa-
derns sömn skulle det ingalunda störa; han kunde ju
för öfrigt sjunga helt sakta. Det skedde ock. Efter
en följd af melodiska tongångar qvad han en af dessa
nordiska folkvisor, hvilkas gripande ton är ingifven af
furuskogens sus, den melankoliska halfdagern och en-
samheten.
Angela greps af vemod, hon ängslades utan att
veta huru och utbrast slutligen: »Nej, nej, håll upp,
jag måste ju eljest gråta; det låter så sorgligt — det
är ju sa vackert — håll upp, och sjung någonting gla-
dare, ni kan väl något sådant äfven.» Sune nickade
och drog till med en bondspelmansvisa, som målade
glädjen och stojet på de yra landtliga brölloppen; och
nu log Angela af hjertans grund, klappade händerna
och hade svårt att sitta stilla. Det samma erfor den
gamle i sömnen, ty först ömsade han läge för hufvudet,
sedan ryckte det i hans utsträckta ben, och slutligen
sprang han upp med ett uttryck af glad förvåning i
de yrvakna dragen.
»Bravo, unge vän, ni är mästersångare äfven; tack
för det. Tonkonsten är en härlig skatt att besitta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
