Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS AFVENTYR. 95
hon är nyckeln till menniskors hjertan och balsam för
själarne. Sjung mera, det är en fröjd att höra,»
Sune fortfor, och åhörarne funno stort behag ej
blott i melodierna utan ock i ordens rena klang. Sedan
vidtog Angela; doktorn lät hemta vinkannan och var
vid så strålande lynne, att han drack den »välkomne,
käre» sångarens skål, särskildt för den glädje, som
genom honom beredts i huset. Det hade blifvit afton,
och gästen tog afsked, sedan han med nöje lofvat hör-
samma den vänliga inbjudningen att återkomma föl-
jande dag.
Sune vandrade hemåt såsom en sömngångare. De
flydda timmarne voro honom såsom en glad dröm,
och han tyckte, att det, som händt, likväl var. något
gammalt bekant, något, som omöjligen kunnat vara
annorlunda. Var det väl sant, att han ej förr suttit på
detta sätt med den ljufva Angela och den gamle vän-
lige doktorn? Och sången och samspråket — por-
tiken och blommorna — allt detta angenäma, fridfulla
— hade han drömt derom, innan det i verkligheten
nådde honom?
Ur dessa soliga tankar, hvilka ej stördes af det
temligen bistra mörker, som rådde mellan de höga gaf-
velhusen, väcktes han genom ett barskt utrop: »Hvem
der, hvarthän?» — och vägen spärrades af ett par
svarta skepnader, hvarjemte hillebardstötar i marken
tillkännagåfvo väpnad styrka. »Fri student, till Gyllne
solen», blef svaret, då vandraren förstod, att han fått
göra med nattvakten. — »Det var en underlig väg ni
då valt, efter den bär åt motsatt håll — vi få väl titta
litet då; fram med vargögat, Kunz» — och dermed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
