Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR. 99
hans hand, der han lät sig smekas och liksom små-
språkade med trollkarlen. Se’n flög han bort igen,
och hans herre — ty jag trodde att så var — kom
till oss och sade åt Aron att vara lugn och tyst i
afbidan på det kommande. Ja, var det icke obegripligt;
inom ett par minuter låg ringen med sin diamant och
jemte dem min nya tång på bordet, dit den svarta
göken mycket riktigt burit igen tjufgodset.
Aron pustade för att komma sig, men jag rusade
på den främmande och kysste hans hand, innan han
hunnit hindra det. Dervid märkte jag en svart ring
på hans pekfinger — och, ser ni, den ringen har ni
nu pä edert. Mannen log. »Käre vän, ingenting att
tacka för; ser ni, jag är fogeltämjare, och denna ring
är mitt instrument.» — Jag fick nu noga betrakta den,
under det jag fortfor med betygandet af min innerliga
tacksamhet jemte försäkran huru gerna jag skulle vilja
hevisa denna.»
Slutligen sade min hjelpare: »Det är ju platt intet
att tala om. Men kom ihåg en sak: om ni någonsin
träffar denna eller en likadan ring på fingret af en
lefvande eller en död, så lofva mig att utan betänkande
söka afbörda er tacksamhet mot mig, i det ni tjenar
ringbäraren. Nå, det var billiga vilkor — aldrig trodde
Jag, att ett sådant tillfälle skulle yppas, och nu har det
hock skett med en lefvande.
Så var saken, käre herre. Här hafva vi »Gyllne
solen», och ni är hemma. Hvad befaller ni nu af gamle
Kunz, ty jag är eder tjenare, eder slaf.» —
»Tack hedersvän, tack. Jag har intet att befalla,
Wen nog önskar ni deremot veta, huru ringen kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
