Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
i mitt våld» — och detta berättade Sune med få ord,
hvarjemte han nämnde sitt beslut att uppsöka gifvaren
i Nürnberg. Derefter skildes de, och djeknen gick till
ro, under det den gamle guldarbetaren troligen sökte
upp sin sofvande kamrat.
Det anses icke sällan vara af intresse att meddela,
hvad handlande personer i en mer eller mindre in-
vecklad berättelse drömma, och detta kan emellanåt
gifva en både vigtig och pikant vändning åt händel-
serna. Kanske skulle ock en sådan dröm här vara på
sin plats för att gifva något mera dramatiskt lif åt
den hygglige Sunes’historia, men tyvärr måste hjelpen
af en sådan krydda undvaras, då sanningen fordrar
erkännandet, att djeknen, oaktadt allt det drömstoff,
som den förflutna dagen bjudit honom, sof som en
tom säck, i följd hvaraf han ock vaknade kry och
uthvilad, glad och hurtig. Dessutom var morgonen
temligen framliden, då han slog upp fönstret och for
i kläderna. Under tiden öfverlacle han, huruvida det
icke vore bäst att klippa af hela Rostocksvistelsen
och skyndsamt begifva sig söderut till Leipzig — eller
kanske raka vägen till Nürnberg, hvarest den underlige
mannen fans, som lockade honom, ej minst genom den
påminnelse Kunz’ berättelse gifvit, så att ringen tycktes
på Sune utöfva samma egenskap, som den visat på
korpen. Visst var åtminstone, att minnet af gårdagens
slut lagt liksom en dimma öfver hvad dessförinnan
timat, och att främlingen, Aron, guldsmeden, korpen
och ringen togo upp så stor plats i förgrunden, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
