Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
ihärdig, belöningen varder stor.» De gingo vidare
under tystnad, men då de skulle skiljas åt, sade Theo-
phrastus, att Sune borde följa honom hem.
Det var med spänd väntan den unge adepten steg
inom en låg port, som mästaren öppnade. Der inne
var mörkt, men ett skrapande ljud förnams, och i
samma ögonblick tände Theophrastus en lampa, som
han lyfte ned från väggen, och vid hvars sken de
stego uppför en sliten trätrappa in i ett temligen stort
rum. Sunes blickar granskade det hastigt från golf
till tak, men der fans ingenting, som föreföll ovanligt.
Dynbeklädda bänkar kring panelade väggar, ett skrif-
bord, vid hvilket stod en trästol utan beklädnad, ohc
på bordet några papper, se der allt. Värden tände
ett par i blanka vägglampetter sittande tjocka vaxljus
och släckte lampan. Derefter helsade han gästen vänligt
välkommen, satte sig sjelf på den hårda trästolen och
klappade i händerna. Då öppnades en paneldörr, och
en liten man med mörk hy kom in och försvann åter
på ett tecken af Theophrastus, för att å nyo inträda
bärande en trebent s. k. skomakarestol, den han satte
vid bordet midt emot sin herres, hvarefter han gick ut.
»Der är eder plats, Sune», — sade den gamle. »Gif
mig nu fullständigt besked, huruvida ni är stadd i
nagra andra förhallanden än dem jag redan känner,
och om ni är en alldeles fri man. Var blott uppriktig,
det är nödvändigt.»
Sune rodnade, men berättade sin ingångna för-
bindelse, dervid han ock anförde hvad doktor Lotha-
ringius antydt såsom bevekelsegrunder för det hastiga
afgörandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
