Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR. 1J7
»Det var väl handladt af min forne lärjunge och
bevisar, att han förtjenar det namnet. Säg nu, tänker
ni alltid på, saknar ni ständigt er trolofvade?» Sune
erkände, att han, med rätt eller orätt, icke hade
Angela i tankarne efter ankomsten till Nürnberg. Mä-
staren log. »Goda tecken, ännu så länge. Huru tror
ni då det går, om händelsen för i er väg en eller annan
älskvärd och skön ungmö, som visar er bevågenhet;
hur går det då med troheten?»
»Den är orubblig», blef det trygga svaret.
»Måtte så varda», suckade Theophrastus, »det ka-
pitlet utgör just ett af de farligaste skären för dem,
som gifva sig ut på oceanen, dit jag sänder dem. Men
klok var Lotharingius; och ni, unge man, tag såsom gif-
vet bud, att ehvar ni är och huru er dag än artat sig,
tänk på er fästmö åtminstone en gång, och för att ej
glömma det, sänd henne en öm helsning med den
nedgående solen. Det blir då en ljuf vana, en
skyddande aftonbön, som finner genklang i hennes
hjerta och från hennes jungfruliga läppar. — Nå,
detta var en vigtig och ej ogynsam underrättelse.
Vidare?» —
»Vidare? käre mästare, jag har intet, kan ej finna
något mer att säga er. Att jag för öfrigt är ensam i
verlden och fattig, vet ni redan, och att inga andra
framtidsplaner än de, som äro en naturlig följd af min
förbindelse, hindra mig ifrån att låta det kommande
bestämma öfver mig, kan ni således fullkomligt lita på.»
Dermed var Theophrastus belåten, och han för-
klarade, att då lärjunge och lärare behöfde känna
hvarandra noga, var det nu i sin ordning, att Sune
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
