- Project Runeberg -  F. W. Scholanders skrifter / [Första bandet] /
158

[MARC] [MARC] Author: Fredrik Wilhelm Scholander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
158
dels var upplysningen på den tiden ännu icke kommen
långt nog för att medlidsamt och axelryckande sätta
sig öfver allt hvad som ej syntes ligga inom de vanliga
företeelsernas område. Emellertid förlänade det stän-
diga umgänget med innehafvaren af öfvernaturlig kraft
en del af denna åt det underbaras adept, ty Sune
kände sig småningom allt mera skild från den utanför
hans tankekrets äflande verlden, och de enda omedel-
bara banden, hvilka fäste honom vid den samma,
voro hans tre väninnor, ehuru de icke förmådde tränga
sig till någon plats i hans hjerta. Han märkte ej,
huru modern alltmer omhuldade honom, ej huru Ann-
etten rodnade och Lieschen bleknade, då han inträdde,
ej heller, att de båda systrarnas inbördes förhållande
emellanåt visade en och annan skarp kant, som ej
funnits förr. Fru Gertrud frågade någon gång, utan
att synas lägga någon vigt dervid, huru Sune hade
utstakat sin framtid, och då han svarade, att denna
ännu vore ganska obestämd, vändes talet genast ifrån
det ämnet. Flickorna kommo ofta fram med lutan.
Den ena ville höra glada, den andra sorgliga visor,
men Sune undskylde sig med, att han ej mer var fallen
för sång, och bad så allvarsamt om försköning derifrån,
att den framräckta lutan togs tillbaka orörd. Någon
gång var det dock värdinnan sjelf, som bad att, i fall
det ginge an, få höra om drömmarnes land, och då
föredrogs den visan, men aldrig mer med samma
gripande uttryck som första gången, då hon sjelf-
mant klingade såsom en helsning till den älskade.
Theophrastus deltog stundom i samqvämet, och da
han vänligt och artigt lånade sig åt flickornas skämt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:13:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scholander/1/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free