Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i78 SUNE HÅRDSSONS ÄFVENTYR.
ur detta en flock dufvor, hvilken slog ned vid brun-
nen och samlades kring Theophrastus, smekande ho-
nom på det vanliga sättet. Men äfven Sune blef upp-
märksammad, i det en brunglänsande medlem af den
vingade skaran tog plats på hans axel och strök sitt
lilla hufvud mot hans kind. Sune tänkte dock föga
på allt detta, han hade blickarne omkring sig för att
varna mästaren mot det väntade anfallet, och snart
kom ock en trupp soldater från torgets andra sida
rätt emot dem. Han fattade häftigt den gamles hand
och hviskade: »Nu — kom — fort!» Theophrastus
lösgjorde sig med en kraftig ryckning, strök med hän-
derna mot Sune från dennes hjessa ned till marken
och sade högtidligt på de vandrandes språk: »Middags-
stunden är inne, fyll ditt värf, farväl!»
Då drog en sval flägt genom lärjungens hela va-
relse, det skymde för bli/cken, och han tyckte sig sjunka
ned mot marken, från hvilken duffiocken med det
samma höjde sig, och då var det såsom skulle han
hafva följt den uppåt och in i det gyllne molnet. San-
sen förgick honom, och blott såsom i en otydlig dröm
tyckte han sig sväfva framåt med vindens hastighet
öfver slätter och berg, haf och land, långt, långt bort,
till dess all förnimmelse upphörde.
Da Sune ater vaknade, kände han sig så skönt
uthvilad och sprang hastigt upp för att genom fön-
stret se, huru långt dagen var liden. Men han stod
såsom förstenad af undran. I stället för de välbe-
kanta gyllenläclerväggarne i den rymliga kammaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
