Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 LUISELLA.
På få minuter timade allt detta
och tog, likt drömmen, knappt så mycket tid,
som blifvit använd för att det berätta.
Men Luisella, van och kall i strid
med lyckan, vexlande för vindar lätta,
sågs hvarken sorgsen eller illa vid,
då hon steg ut och hjelpsamt med sig lyftade
den fåniga, som bad och gret och snyftade.
Med flyktig blick hon sedan gården mätte,
emot hvars gallerfönster trängde fram
de bleka offer, hvilka våldets jätte
här kedjat samman inom blodig ram.
Hon hörde suckar, de der hjertan frätte
likt täta klohugg ifrån hungrig gam,
och hur de vexlade med tjut och eder,
så tak och väggar kunnat störta neder.
Till dörren, dit hon blef af sbirren visad,
gick Luisella nu. En qvinna blek
tog henne mot och ropte: »Evigt prisad
madonnan vare, prisad ödets lek,
som fört dig hit att blifva hjelpt och lisad
för livad du lidit af försåt och svek.
Du är min fånge — se ej ut så dyster —
kom i min famn och känn igen mig, syster!:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
