Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEAPEL OCH MARSEILLE. 91
»Men se, vid stadens gräns en spetsig kulle,
omkring hvars topp ett moln af ljusgul färg
sig länger till en ändlös, ojemn rulle . . .
Är det Vesuvius? — En sådan dverg!
Tänk, om vi vågade, om strax vi skulle
gå raka vägen upp på detta berg.
Det kan ju icke vara något farligt,
och kort blir vägen, det är uppenbarligt . . .?•
Så sägen I. För öfvermod er akten.
Jag gjorde samma misstag ock en gång
och drog åstad. I början skön var trakten;
bland vinfält tycktes vägen icke lång,
och jag var ung. — Allt mera öktes takten
af mina steg, de blefvo snabba språng.
Nog tyckte jag, att riktig väg var funnen,
men »dvergen», bergets topp, den var försvunnen.
Det mörknade. Allt glesare blef grödan;
snart fans ej mera odling eller gård,
då jorden ej förmådde drifva födan.
Allt mer blef marken ojemn, torr och hård.
Att springa lönte ganska litet mödan,
det medgaf icke heller benens vård,
om dessa skulle orka bära kroppen
upp till den med förakt bemötta toppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
