Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 LUISELLA.
Än var den dold i fjerran. Det bar ständigi
upp öfver vida, sorgligt svarta fält,
tills på en gång det tycktes, att behändigt
en väldig mur sig tvars för vägen stält.
Nu gälde klättra. Det gick högst eländigt,
ty kratern hade fordom hitåt hält
en lavaström. — Förr’n ni den vägen väljer,
gå hellre då på krossade buteljer.
Se’n lavamuren dock låg öfvervunnen,
sågs käglan lik en jätte resa sig,
och, innan nästa timme var’förrunnen,
beträdde vandrarn toppens svåra stig.
Gån med, I lätta damer, om I kunnen,
jag vet, att hvar och en af er är vig,
men denna vägbit edra krafter bräcker,
då pimpstensgruset upp till midjan räcker.
Och krypen sen på fötter och på händer
den dryga höjd, som ännu återstår.
Det luktar svafvel, och det osar bränder,
det tränger rök ur edra lätta spår.
I marken synas djupa, svarta ränder,
dess yta liknar onda, svedda sår
och, om vid bergets fot allt är förförelse,
så bor kring mörka hjessan blott förstörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
