Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEAPEL OCH MARSEILLE.
95
Må ingen tro, att donnan illa mente,
då i Neapel hon ej märkte, hur
natur och konst gå innerligt förente.
I konstens tjenst hon sjelf var skön natur,
och utifrån hon inga intryck länte;
hon aktade ej sol, ej kylig skur,
ej marmorns lif, ej penslarnes idyller,
hon hade blott ett mål, en tanke: Müller!
Vid Molo stod hon stirrande på vågen,
då skepp den förde i sitt höga svall,
och, när en vindstöt gnisslade i tågen,
när sjömanssången klang med återskall
från golfens stränder, då kom lif i hågen,
då var ej blicken mer så sträng och kall,
enär blott några dagar borde dröja,
tills franska ångarn skulle viken plöja.
Den inlopp äfven snart ifrån Levanten
och tog den ängsligt väntande om bord.
Det breda däcket öfver starka spanten,
som förestälde franska kronans jord,
beträddes fröjdefullt af emigranten,
och med en lättnad ej på länge spord
sad’ hon sitt land farväl, då det i hafvet
vid horisonten tycktes bli begrafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
