Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 LUISELLA.
Förlåten, damer, att I fån beskrifvet
på förhand, hur den stora taflan blef.
Ett härligt konstverk är den, och motivet,
att Jean med ens till lyckans höjder klef.
Det snille, som så rikt var honom gifvet,
slår ut i detta sköna mästerbref,
som ställer Jean i oförgänglig dager
och låter honom dela Rembrandts lager.
I taflans bakgrund är en glugg, der solen
slår in och sprider en reflex så varm;
der står ock presten högt pä predikstolen.
På golf och bänkar, mellan vägg och karm,
ses än en qvinna i den vida kjolen,
än männer med gevär på luden arm,
än barn, som slumra, mödrar ock, som söfva
och skönsta moderspligt mot barnen öfva.
Så blef det se’n; men ännu syntes hvita
partier utaf duken här och der,
med lösa utkast kors och tvärs i krita,
ett virrvarr, som för ingen tydligt är,
om ej för konstnärn, hvilken så plär rita
sin tanke, tills den tydlig form begär,
och, danad efter lefvande modeller,
får lif och lifvar andra, då det fäller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
