Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 LUISELLA.
Ibland de få kamrater målarn tyckte
sig ega utan någon ojemn kant,
var Max, en tysk, med vackert konstnärsrykte
och •— liksom Jean var sjelf — en protestant.
En våldsam feber nyss den förre ryckte
ur fantasiens verld till grafvens brant
och, då för skötsel han ej hade valet,
låg han i bättring stadd på hospitalet.
Jean brukade att sitta långa stunder
hos vännen, och de höllo visa tal
om konsten och dess höga, dolda under,
om färg och form och ämnens rätta val;
om stigen upp till ärans sköna lunder,
som är så villsam, törnbeströdd och smal;
samt huru hvar och en, som sökt den vägen,
måst stanna ofta, modlös och förlägen.
När Jean en afton skulle hemåt vända,
gick han i vestibulen om ett par
personer — ett par läkare måhända —
och hörde slutet af den enes svar:
». . . . nu har dock sanslösheten tagit ända,
och er förmodan ganska riktig var.
Hon Luisella Rapanucci heter,
och lifvet fick hon ur Italiens eter».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
