Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 LUISELLA.
Likt seglarn, som ej vågar in bland skären,
förr’n sol gått upp och stormen rasat ut,
så kunde Jean ej ställa med affären,
förr’n mörkrets långa timmar tagit slut.
Då stod han förste man uti den hären,
som hvarje morgon, medelst bön och prut,
hör åt, om de på plågans läger bäddade
fått sluta kampen eller äro räddade.
Artisten hade lycka nog att känna
den väldige, som gick för portens vård
och klef — ett jättehinder — midt i denna,
en karl till sättet oförskämd och hård.
Han blinkade åt Jean, lät honom ränna
förbi sin breda rygg, likt smidig mård,
och hopen, tjusad af en slik manöver,
som lurat väktarn, jublade deröfver.
Men litet var, hvad målarn vann den gången,
han fick’blott veta nummern på den sal
och säng, der sköna sjuklingen låg fången.
Dag efter dag han sedan in sig stal
i Hôtel-Dieu, till dess den englasången
en morgon gjorde slut på längtans qval:
»Nu får ni träffa numro tolf, min herre,
men akta blott, att hon ej sjuknar värre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
