Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i44 LUISELLA.
För en romantisk själ det simpelt tyckes,
att, om man blifvit svärmande och kär,
om sinnet af bekymrens börda tryckes,
om på parnassens höjd man lagrar skär,
ja, om man till extasens himlar ryckes,
det dock kan hända, att man hungrig är
och får från kärlek, sorg, parnass och skyar
se till, att man med mat sin kraft förnyar.
Jean kände det och äfvenså modellen. —
0, prosa, prosa! Hädan dig begif!
Jag har ju sökt att fly dig hela qvällem
och nu, nu hotar du ju dock mitt lif. —
1, muser, gracer, förbön åt mig fällen;
och, hjelper icke det, kom då och blif
mitt stöd, du sjelf — o prosa, — att berätta
om mat och dryck och hungriga och mätta
Allt nog; det var ett vackert soligt väder,
och Luisella bort med målarn for
till en af dessa täcka sommarstäder,
der folket från Paris så gerna bor
och der i hoppets färg naturn sig kläder.
Till Bercy bar det, enligt hvad jag tror,
ett ställe, der i trädgårdar man äter
och svärmar sedan på en bal champêtre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
