Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i58 LU1SELLA.
Att smyga hem —• det kunde hon ej drista ;
att stanna här — hvad skulle det bli af?
Jo, skyhög flamma af den falska gnista,
som Jean med sådan möda höll i qvaf.
Han ock var rådlös; utväg tycktes brista.
Då kom Pouchot och gåtans lösning gaf,
i det modelin fick bostad inåt gården
af huset, der som värd han hade vården.
Men när om morgonen, den andra dagen,
man såg den postande, som, gul af svält
och trötthet, tycktes utur grafven dragen,
fann Jean för rådligast att gå i fält
mot fienden och söka, om behagen,
dem mutor ge, ej kunde mäkla snällt
en önskad fred. Dock tycktes det ej möjligt
och Rapanuccis sinne föga böjligt.
Med missmod tänkte målarn rymma fältet,
då tiggarn hastigt sträckte ut sin hand
och visade en öppning uti bältet,
som kan förslå till penningbörs ibland.
»Hör», sade han, »jag ledsnar nu vid kältet,
och denna tål att fyllas litet grand;
tag alltså hit hvad ni tycks ha’ i fickan,
och jag skall lemna er i ro med — flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
