Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSE. 67
Men det var fåfängt. Kall och blek som döden
gick Luisella genom portens hvalf,
och, skild ifrån sin enda vän i nöden,
blef kraftens ringa återstod blott half.
I det förflutna fann hon icke stöden
för hjertat, som af ödslig fasa skalf
och för den tid, som närmast torde stunda
var bästa råd att låta tanken blunda.
Hon väntade en stund, försänkt i dvala,
men väcktes oförmodadt af en röst,
hvars ljud ej var af arten att hugsvala,
om än det ingöt mod i hennes bröst.
Hon hörde nämnligt Rapanucci tala;
det spände hatets kraft, gaf vredens tröst,
och rak hon gick, och häftigt pulsen svallade,
då man till företräde henne kallade.
Det varade rätt länge, detta möte
emellan en modell och andans man,
ty Luisella lade i hans sköte
en bikt, för första gången hel och sann.
Hvad vore nåden väl, om ej den göte
sin balsam öfver alla sår den fann?
Och hvartill skulle hemlig bikt väl tjena,
om ej att nåd med råd och bot förena?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
