Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 LUISELLA.
Prelaten var en man, som hjertan kände,
men denna qvinna gömde i sin själ
en sällsynt göl af tomhetens elände ;
hon var en så förkrossad olycksträl,
att ämnad stränghet sig till miskund vände,
och nuntien beslöt till hennes väl
att söka något medel, derest tiden
till räddning ännu icke var förliden.
Nu blef ock Rapanucci hårdt ransakad
i hustruns närhet och fast han var trög
att tala, såg han sig i trångmål makad,
enär han oförskämdt om allting ljög.
Till slut blef domen, att han, väl bevakad,
derest han i sin hustrus fotspår smög,
på ögonblicket skulle fängslas, gömmas
i något hål och se’n för alltid glömmas.
Hvad Luisella angick, fick hon draga
den boja, som ej kunde slås itu,
och detta måste tjena som en aga,
för hvad hon felat, både förr och nu.
För öfrigt ville nuntien ej taga
sin hand från Rapanuccis sköna fru,
hvars lidna oförrätter han ju hämnade,
då hennes vård åt Jean han härmed lemnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
