Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUISELLA.
Hon sökte dock att mot det onda sträfva
och satt i ateliern pä en divan
hos Jean, som började att glädtigt väfva
af hoppets tråd en angenäm roman.
Han kände vid sitt bröst den hulda bäfva
och var så säll som sjelfva storsultan,
då häftigt, midt uti hans höga gamman,
modellen med ett anskri krympte samman.
Jean rusar upp och griper efter hatten,
han söker hjelp och ropar på Pouchot;
men Luisellas blick är skum som natten,
och fina munnen öppnas, kall och blå.
»Fort, skaffa läkare — spring efter vatten —
nej, vänta — stanna, — jag skall kanske gå.»
Så yrar målarn. — Läkarn kom. — Modellen
var än vid lif, men — afled innan qvällen.
Der låg den undersköna rosen bruten
och log i döden åt en stormig verld,
ifrån hvars glädje hon var utesluten
och der hon vandrat som på skarpa svärd.
Om anden, liksom höljet, varit gjuten
i ädel form, af ädel bildning närd,
då hade Skaparn tydligt velat ställa
sitt mästerstycke fram i Luisella.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
