Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFRIELSE. 169
Det kan väl, hulda damer, nästan tyckas,
att nuntien gick på för liberalt,
då han lät hustrun ifrån mannen ryckas
och gynnade ett band, så skört och halt.
Men, kanske var han säker på att lyckas,
då Luisella ur sitt inre talt
och visat, huru hjertat, en gång brutet,
var emot annan ömhet evigt slutet.
Till prestens heder må vi detta tänka,
ehuruväl det var ett vådligt prof
att sådan tillit åt de unga skänka.
Ty Jean behöfde icke vara bof
och Luisella icke heller enka,
de kunde dock bli ljufva villors rof.
Allt nog: modelin på vägen allt berättade,
och hem de kommo, från bekymren lättade.
Men liksom spelarn — i passionens bränning
ej märkande, att kroppen blifvit trött,
då alla nerver stått i häftig spänning
att följa lyckans språng på svart och rödt —
först efter spelets slut får hastig känning,
att själen blifvit slö och hyddan nött:
så märkte Luisella ock, att sista
förrådet utaf kraft snart måste brista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
