Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOSTRET.
z57
Pistolen hon tog och till fruktbordet gick,
der fylde hon leende tvenne pokaler:
»Kom, ungersven, grubbla ej mer, utan drick
en skål, att vår lycka ej störs af kabaler!
Med kyssar kredensar jag, så är mitt skick.»
Den lycklige ynglingen kysste och drack,
och yrt blef af kärlek och drufsaft hans sinne.
Se’n hviskade nunnan: »Min hjertevän, gack
och öppna den dörren, der får du ett minne
af mig, ja, der har jag åt dig dolt en skatt
till hugkomst af kärlekens glädje i natt.» —
Mot anvisadt ställe tog älskaren språng
och öppnade lätt, men stod slagen af häpnad,
då plötsligt ur väggskrubben, dunkel och trång,
föll framstupa ut mellan armarnes fång
en prestklädd och tåglindad mumieskepnad,
hvars redan i upplösning svartnade drag
ej mer läto se hvad de varit en dag.
Snabbt Beyne steg baklänges fuller med skräck,
från tjusnings höjd slungad till motsatta polen,
och liket det rullade ned som en säck.
Men nunnan log hånfullt och vände pistolen
mot bröstet, som nyss hon ju famnade ömt.
»Du dåre», hon sade, »om kärlek du drömt,
men något för något är lagen du glömt.
Scholander, Skrifter, III. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
