Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOSTRET.
258
Jag deremot mins den; ditt mod jag nu frestar.
Tag denne på axlarne, bort honom bär,
du känner nog, huru han rummet förpestar.
Det brådskar. Lyd genast, ty eljest jag svär
att utan betänkande, miskund och smärta,
jag kulan ger plats i ditt lättrogna hjerta.» —
Förbryllad var Beyne. Hur kunde hon tjusa
så nyss, denna qvinna? — Nu var hon Medusa,
hvars stenhårda blick tycktes verka allt re’n
likt isande frost genom nerver och ben.
Val fans ej. Förfärlig ju blefve skandalen. —
Beslutsamt tog ryssen den liflösa balen,
som stadigt hölls samman — som tåglindad packe —,
och häfde den öfver sin kraftfulla nacke.
På axlarne qvarhöll han liket vid kappan,
och följd af den falska, som antändt ett ljus,
bars bördan med möda, men tyst utför trappan;
snart öppnades porten, — hon reglarne stängde,
och bäraren bort genom nattmörkret trängde.
Nu kunde han bryta den tvungna traktaten,
sen helbregd han kommit från mordkulan ut,
han borde ju strax kasta af sig kamraten
och få på sitt gräsliga äfventyr slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
