Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLOSTRET. 259
Men virrighet rådde i brännande hjerna,
han tyckte, att liket med honom for af
till stranden, der redd fans för båda en graf;
och ej var det värdt att mot olyckan spjerna,
se’n blodskuld för alltid släckt kärlekens stjerna.
Allt värre han raglade, nådde dock hamnen,
men då voro krafterna tömda; han föll
och tyckte beständigt, att prestmannen höll
med våld honom sluten i spökiga famnen.
Snart började dödsqvalatt bränna hans bröst,
högt jemrande vred han sig sanslös på stranden,
tills prinsen, som sökt honom, hörde hans röst
och ilade att om sin vän taga handen.
Strax läkare kallades. Domen lät torrt:
med obotligt frätande medel förgifven
helt nyss, var den sjuke till lifsgränsen drifven,
och anden för iängese’n borde flytt bort.
Förintelsespåren klart tydde för resten
på samma slags gift, som gjort ända med presten.
Mot slutet det led, men den nattliga dramen
hann Beyne att meddela, innan han dog.
Blott prinsen den hörde, och omsorg han drog,
att saken ej kom under domarens händer.
Otroligt det låter i nutida länder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
