Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 ORNAMENTIKENS FORMLARA.
Dessa omständigheter förklara tillräckligt, hvarför
det råder ett skarpt i ögonen fallande tvång vid
konstutöfningen inom de båda äldsta kulturområ-
dena af gamla verlden, hvilka här i största korthet
påpekats såsom Greklands föregångare. Både i Nil-
dalen och Aram Neharaim hade den skapande anden
starka vingar, men de stäcktes på ena hållet genom
fördomar, på det andra genom svärd. Den flitiga han-
den blef öfvad till största färdighet, men hon kunde
blott röra sig i vissa riktningar, ty hon bands genom
slentrianen.
Annorlunda var förhållandet i Grekland. De fria
skaror, som, nedströmmande från bergen, spridde sig
kring Attika och Peloponnesus — blandande sig med,
underkufvande eller förjagande de förutvarande in-
byggarne — hade sins emellan icke något band, som
förmådde dem att samlas på ett forum, utan de bildade
många olika samhällen, hvart och ett kring sin fasta
höjd, sitt akropolis, och arbetade der, oberoende af
hvarandra, men i samfärdsel såväl med grannar som
med de öfverallt kringsvärmande fenicierna. Så in-
öfvades de småningom i keramik, bronsbehandling och
högre konstarter, dervid ledda af sin uppfattning af kon-
sten såsom gudomlig ingifvelse, nödvändig för menni-
skans ädlare tillvaro.
Redan i de första försöken att pryda
keramiska vaser o. d., vid hvilka man
återfinner spiralen, ligger i den samma ett
Fig. 51 c. sjelfsvåld, en obesvärad fart, som ej med-
gifvit krokliniens jemna böjning och derför ej heller
svarar mot begreppet (fig. 51 c), men som antyder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
