Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
IOI
hvilar på lätt insedd grund, kan, när det blir fråga om viktiga
reformer, ej länge äga bestånd. När det går så långt, att man
ej vill använda vin i nattvarden och skrifver lika tråkiga som
enfaldiga uppsatser i den frågan, så väcker man leda för den sak,
som skulle befrämjas. När hvar och en som i sitt hem, kanske
af hälsoskäl, en och annan gång dricker ett glas öl eller drufvin,
göres till drinkares och ogudaktigas stallbroder, så begår man både
en orättvisa och en dårskap, hvilka bära dålig frukt för
nykterhetssaken och det inom ganska kort tid. Nej, låtom oss ena våra
krafter emot den offentliga och lagliga krogen och ställa all trafik
i likörer under statens direkta tillsyn och lämna den i händerna
på statens ämbetsmän, hvilka mot bestämd lön, och således utan
frestelse till girighet, sälja för de i lagen bestämda ändamålen.
Längre kommer man aldrig med lag. Det är vackert, när det
verkligen kommit så långt. Resten hör evangelium till.
Absolu-tismen är evangelisk och kan aldrig komma under rubriken lag.
Det är kärleksbudet, intet lagbud, som kan tvinga en kristen
människa i den frågan.
Men jag är ju ännu kvar i Washington, och där bryr man
sig tyvärr ej mycket om nykterhetssaken, vare sig från lagens eller
evangelii synpunkt. Tecken till ett bättre synas dock äfven där.
Det är ej som förr populärt eller ens tillåtet att vara en drinkare,
om man vill anses som en hederlig och pålitlig person. Washington
ligger så nära Brooklyn, att jag med doktor Talmage verkligen
nödgas tro. att världen håller på att blifva bättre.
På tåget igen! I svindlande fart bär det af mot Baltimore,
där vi äro framme efter ungefär en timmes resa. Här föres vårt
tåg på en väldig färjbåt öfver en del af Chesapeakeviken. Snart
äro vi framme i Philadelphia, där vi stanna några timmar för att se
i synnerhet Gloria Dei-kyrkan med dess många intressanta om ock
melankoliska minnen. Vi funno snart platsen och äfven den
vänlige kyrkvaktaren, som bevisade oss all möjlig artighet. Jag
förargas ibland på oss svenskar. Vi äro ej nog uthålliga. Vi låta
oss för lätt öfvertalas, för lätt föras bakom ljuset. Det beror ej
på dåligt hufvud, utan på ett alltför ömt hjärta. Vi tro folk om
för mycket godt. När jag vandrade i Gloria Dei kyrkan och tänkte
på dess historia, så grep det mig djupt, att hon ej längre är vare
sig svensk eller luthersk. Hon kunde, hon borde vara båda
delarna. Men då tackar jag på samma gång min Gud, att våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
