Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
TOLFTE KAPITLET.
man. Det var, såsom man brukar vid fester i Amerika, en tablå
vid programmets slut. Huru stor uppmärksamhet en främling borde
skänka däråt lämnar jag helst osagdt.
En lördagsmorgon fingo vi reda på att ett slags examen och
afslutning i Storkyrkoförsamlingens folkskolor skulle äga rum. Vi
beslöto att gå dit, dels för att få höra huru man vid sådana
tillfällen går till väga i gamla Sverige, dels för att få se och höra
den beryktade pastor primarius Fehr. Examen funno vi rätt
intressant. I historia och geografi voro barnen ofantligt skickliga,
och jag minnes ännu med hvilken färdighet en tolfårig gosse kunde
redogöra för Sveriges krigs-historia och på kartan utvisa
marschturer och fältslag. Men i räkning syntes de mig ofantligt slöa,
och de ägde i detta viktiga ämne icke på långt när den färdighet
man är van vid i Amerika. Men barnen sågo i allmänhet mycket
snälla ut, och man betraktade dem med nöje och glädje. Allt
såg så ordentligt ut. Jag tror ej, att man i Sverige arbetar med
den energi och kraft som i detta land, men det går så lugnt, så
regelrätt, så stadigt, att det är en lisa för oss amerikaner att gifva
akt därpå.
Men nu måste vi skynda i förväg till Storkyrkan för att erhålla
goda platser. Vi hade tur igen och träffade en välvillig herre, en
ämbetsman af något slag, som visade oss både goda platser och
i förening därmed några af kyrkans sevärdheter. Särskildt minnes
jag den stora, förfärliga taflan öfver yttersta domen. Den är väl
målad och mycket bildrik. För de frälsta går det bra. De andra
omhändertagas af hemska demoner, hvilka med sina eldgafflar kasta
yppiga kvinnofigurer och präktiga män lefvande ned i afgrunden.
Det är en hemsk tafla. Man kan nästan förlåta pastor primarius
en del al det kätteri han beskylles för, när man tänker på, att
han året om måste betrakta det där. Hemska altartaflor äro
verkligen afskyvärda. Man går icke i kyrkan för att se djäfvulen, utan
Kristus målad för sina ögon. Jesus Consolator och taflan i
Storkyrkan, kan man tänka sig större kontraster? Men de trodde väl
förr i världen, att man kunde skrämma människorna, i synnerhet
de ystra och glada stockholmarna, att blifva fromma.
Men nu komma barnen i stora skaror. O, hvad de sjunga
väl, både unisont och i stämmor. Den sången glömmer man icke
lätt. Där är pastor primarius Fehr. Jag betraktade honom med
både intresse och nyfikenhet. Hans yttre är verkligen mycket till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
