Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
22 I
talande. Figuren är rak och spänstig och hållningen på samma
gång ledig och värdig. Intet skägg och håret kammadt på svenskt
prästmanér; båda delarna gifva styrka och karakter åt de manliga
och vackra anletsdrågen. Hans stämma är präktig, och det är
behöfligt i denna i akustiskt afseende svåra kyrka. Han talade om
föräldrars plikt att sända barnen flitige till skolan och syntes
inskärpa sina åsikter med mycken kraft hos sina
församlingsmedlemmar. En af lärarna hade tjänat ut och var nu pensionsmässig.
De vackra orden till honom, och ännu mer saken själf, gjorde ett
mäktigt intryck på mig. Hederligt afsked med pension för trogen
tjänst! Ja, där är något, som frikyrkan hos oss icke ännu vet om.
När kvasten är utsliten, kastas den bort. Ar det icke en mycket
skön och upplyftande framtidstanke för oss alla?
Men jag sitter och betraktar den unge,
kraftige talaren. Det synes mig, som
om det ändå fattades något i mitt ideal
af en ypperlig prästman. Jag tycker mig
icke se de tydliga spåren af det djupt och
verkligt andliga, som man så gärna vill
finna hos en »andans man». Han ser ej
heller nog spirituel ut. Han förefaller mig
såsom en den där nog ser tidens lyten,
men utan att ännu känna det rätta
botemedlet för dem. Han synes mig vara
en skicklig läkare i katedern, men utan
en lika stor erfarenhet i sjukrummet, ifall
en dylik kombination är möjlig. Men stanna, min tanke! Du
är i ett annat, i ett för dig främmande land, hvad vet du
egentligen om de förhållanden, som här skapa mannen? Och ändå
kunde jag icke låta bli att tänka: om den talaren ägde en
Luthers, en Wesleys, en Moodys hjärta och ande, så blefve han
lätt »pastor primarius» i Stockholm icke blott efter ämbetet, utan
i verkligheten och på alla sätt.
Nästa dag var söndag, min första söndag i Stockholm. Vi
väcktes därigenom att en släkting till en af mina kära vänner i
Amerika kom och sökte mig för att fa veta, när jag ville och
kunde komma och besöka dem, där han bodde i en vacker trakt
utanför Stockholm. Jag gaf honom ett löfte, hvilket jag tyvärr
icke kunde hålla. Så skulle vi gå i kyrkan, men hvilken? Vi sågo
Pastor primarius Fehr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
