Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 34
ADERTONDE KAPITLET.
Riksdaler Riksmynt till lika fördelning mellan angifvaren och Solna
församlings fattiga. Haga den i Maji 1861.
C. A. Manderström. Wilh. Ingelotz.
Stockholm, tryckt hos J. F. Meyer & C:o 1877.
Vår välvillige värd följde oss ut i parken, där vi snart stodo
framför ett vackert monument, å hvilket vi med verklig rörelse läste:
Frans Gustaf Oskar,
Sveriges och Norges arfprins, Hertig af Upland.
Minnesgärden ägnad sångarfursten, tondiktaren,
konstbeskyddaren, af K. Musikaliska akademien och tonkonstens vänner. 1827
—1852.
Prins Gustaf! Det namnet klingar så skönt äfven i amerikanska
öron. Vi känna hans makalöst sköna, originela och sant svenska
melodier, till hvilka vårt folk i Amerika äfven sjunger rent andlig
text, hvarför de höra icke blott till vårt nationela utan äfven till
vårt kyrkliga lif. »Du undersköna dal», ja, jag undrar icke därpå,
sedan det varit mig själf förunnadt att skåda något af det sköna
i gamla Sverige.
Vi besågo Haga källa och drucko af dess goda vatten, och
sedan bar det af inåt skogen igen för att se den plats, hvarest
den snillrike tredje Gustaf hade ämnat uppföra sitt praktfulla slott.
Från detta kolossala palats skulle en rak väg ledt direkte fram till
Norrbro och Stockholms slott. Snart nog voro vi framme, och det
var med en känsla af både beundran och förvåning vi betraktade
dessa storartade grundvalar, hvilka än i dag vittna om den stora
konungsliga tanke, som aldrig blef verkliggjord. Det är nästan
omöjligt att beskrifva dessa väldiga ruiner, om jag får kalla dem
så, för den som ej sett dem. Vi vandrade af och an på de breda,
höga grundvalarna, utsträckta öfver en otroligt stor yta och här och
där minst trettio fot höga. Tänk, hvilken praktfull byggnad, som
var ämnad att uppbäras af dessa massor af sten och murbruk!
Men nu växte det träd på muren och bredvid, och alltsammans
vittnade om huru fåfänglig äfven en stor konungs tanke understundom
kan vara. Vi sjöngo och deklamerade med tillämpning på det vi
sågo rundt omkring oss:
Se, nattens sjärnor blossa
På grafven langese’n,
Och hundraårig mossa
Betäcker hjältens ben.
Qet härliga på jorden —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
