Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
FJORTO NDE KAPITLET.
men ju flera nya psalmboksförslag som se dagen, dess bättre tycker
jag om den psalmbok vi redan äga. Det gar sa lätt att kritisera,
att upptäcka fel, och det kräfves bara en hund för att kunna skälla
duktigt; men att sätta något bättre i stället, därtill fordras en
allsidig mästarehand, och det är denna som så ofta saknas i
psalmbokskommittéerna. Här i Amerika synes utvecklingen gå i det
spåret, att man alltmera älskar och begagnar psalmboken, och jag
minnes, att Augustana-synodens populäraste predikant vid ett
syno-dalmöte, pietist och mystiker som han är och alltid varit, yttrade,
att han i en stor sorg, hvilken han då nyss genomlefvat, erhållit
Haga slott.
rik tröst af de s. k. rationalistiska psalmerna, författade af Wallin
och andra.
För en tjugu år sedan voro de svenska skaldernas arbeten
sällsynta i Amerika. Jag minnes godt första gången jag hörde
Wallins stora och sista religiösa poem: Dödens Än<gel föreläsas.
Det är nu omkring nitton år sedan. Jag hade förmånen att den
vintern äga som informator en man, som nu är teologie professor
i Röck Island och som var den skickligaste lärare man gärna kan
tänka sig. En kväll hade han, som själf är god andlig skald, ur
sin koffert framtagit en lunta papper, och så bad han mig sitta
ned och lyssna. Jag lydde naturligtvis, och aldrig förr eller sedan
har ett skaldestycke väckt sådana känslor hos mig som den gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
