- Project Runeberg -  I Sverige : minnen och bilder från mina fäders land /
246

(1891) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

FEM T O ND E KA Pl TL E T.

liga seden i Amerika, att man skulle betala för logis och mat
samtidigt eller i en räkning efter en viss summa per dag; men äfven
i Amerika börjar man nu alltmer inrätta hotellen efter samma plan
som i Europa.

En främling förvånar sig öfver de många förlustelseställena
omkring och i den vackra hufvudstaden. Strömparterren,
Strömsborg, Berns Salong, Operaträdgården, Blanchs Café och först
och sist Hasselbacken äro prof på hvad jag åsyftar. Går
man med hissens tillhjälp upp på Söder till Mosebacke, så
finnas sådana platser äfven -där. Öfverallt fann jag mycket folk,
och alla dessa ställen syntes göra enorma affärer. Allt är trefligt
inrättadt. Man lyssnar till den behagligaste musik, ser hyggligt
folk rundt omkring sig, blir uppassad som om man vore en kung,
far god mat och dryck också, om man så önskar, och afgifterna
äro i allmänhet mycket moderata. På kvällarna ser det elegantast
ut med elektriskt ljus, illuminering och mera dylikt. Men då dricker
Stockholm mera än det äter. De små brickorna komma fram i
hundratal med den allestädes närvarande punschen. Äfven de som
drucko kaffe syntes alltid hafva en gul vätska i ett litet glas bredvid.
De kallade det munk, tror jag. Om det var för att gifva en smula
färg åt ryktet om den katolska propagandan i Sverige eller för att
håna det gamla klosterlifvet, lämnar jag osagdt. Och så sitta
herrarna och blossa på sin cigarr, under det att kaffet och munken
förtäras. Damerna protestera icke. De äro vana därvid, och vanan
kan blifva ens andra natur. Den älskliga svenska kvinnan synes
ej ens gifva akt på rökångorna. Men vi främlingar gjorde det med
stor förtrytelse. Jag minnes, att vi en gång gingo till Berns för
att höra en konsert af ett finskt sångsällskap. Omkring elfva
hundra personer voro hopträngda i salen. Punsch- och tobaksångor
gjorde luften ryslig. Ingen ventilation, inga öppna fönster. Se,
frisk luft ’har man så godt om i Sverige, att det bestämdt anses
fint att vara den förutan både i konsertsalonger och kyrkor
samt andra samlingslokaler. Det dröjde ej länge, förrän damerna
började svimma och man ropade på läkare. Blomgren och jag
gingo ut i trädgården mellan hvarje nummer, och ändå kände vi
oss mycket illamående. Min aktade vän P. W. talar om dålig och
kvalmig luft i Amerika, men det är ett bra mycket större problem
att hålla det svalt och friskt inom hus, när termometern visar 38° i
skuggan, än när luften utom hus är kall nog för att kräfva ytter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scisverige/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free