Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
22 I
bör växa till, mig bör förminskas», så förklarade Johannes det själf.
Det finnes så mycket syndigt och köttsligt, som måste dödas och
utrensas, äfven hos de kristna. De blifva så lätt stora och
märkvärdiga i sina egna ögon, och då slår Gud till, och det ofta rätt
hårdt, ty han agar hellre än han förskjuter. Jag nämnde, att Guds
tröst, hvarom textorden tala, öfverträffar all mänsklig hugsvalelse.
Han kan tala ljufligt till oss, så att hela hjärtat måste fröjdas däraf.
Guds tröst hvilar på säker grund. Det är syndaförlåtelsens och
rättfärdiggörelsens tröst, det är den hugsvalelse, som ligger i ordet
0111 den korsfäste frälsaren. Ja, jag minnes nu ej så mycket af
det sagda, ty jag äger inga anteckningar, men för mig var det
en glad och uppbygglig stund, som
gjorde hjärtat godt. Skulle jag döma
af de närvarandes utseende, så
uppfyllde samma känslor äfven dem.
Men nu fingo vi brådtom. Jag ville
se det inre af Johannelund. Min
Stockholms-vän föreställde mig för fru
Montelius, föreståndarens älskliga och
förekommande hustru. I hennes
sällskap besågs det inre af byggnaden,
såsom den vackra kyrkan eller
kapellet, lektionsrum, bibliotek, matsal
m. m. Det hela gjorde ett mycket
godt intryck på mig. Bland
porträtter af utgångne missionärer igenkände
jag pastorerna Ericson och Edman,
hvilka nu verka inom
Augustana-synoden. Vår följeslagarinna bevisade oss all möjlig
uppmärksamhet och vänlighet, och skulle dessa rader händelsevis hitta
väg till det vackra, fridfulla Johannelund, så ville jag äfven på
detta sätt säga ett hjärtligt tack för de trefliga timmar vi
tillbragte där midsommardagen 1890. Jag tror bestämdt, att årsmötet
var det stelaste och kallaste af allt, som hör Fosterlandsstiftelsen
till. Allt annat syntes så varmt, så tilltalande. Men hvad vet en
främling i alla fall? På en liten ångslup skyndade vi åter till
Stockholm för att med en middagsbåt resa till Sturehof. Vi kommo
riktigt i väg och njöto mycket af den vackra färden på Mälaren;
men så funno vi, att denna båt icke lade till närmare Sturehof än
Prins Karl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
