Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 34
ADERTONDE KAPITLET.
vid Fittja. Vi skulle nog få skjuts, tänkte vi och voro så lugna
och glada som helst. Ingen skjuts vid landstigningsplatsen, ingen
skjuts vid gästgifvaregården på en timme eller två! Det där såg
tråkigt ut. Vi voro fulla tre fjärdingsväg från Sturehof, och det
var redan ett godt stycke på eftermiddagen, och dessutom var jag
ej särdeles kry och stark. Men hvarken pengar eller böner hulpo.
Slutligen tröstade man oss — jag undrar, om det ej var en smula
hånfullt — därmed att vi kanske kunde få skjuts i närmaste
bondgård, en half fjärdingsväg från gästgifvargården. Vi promenerade
i väg, men bonden var lika tjänstvillig som folket i gästgifvargården.
Vi trodde, att de skulle vilja förtjäna pengar i Sverige, men det
finnes tillfällen, när den svenske
bonden njuter mera af att se en
resande tvungen att vandra till fots
eller vänta, än om han finge handen
full af silfvermynt. Jag var riktigt
ond. Tacka vill jag mina svenska
farmare i Amerika. Huru
tjänstvilliga har jag ej funnit dem
öfverallt. De äro i sanning ett präktigt
och pålitligt folk. Men här i det
rika Södermanland fingo vi trafva
från gård till gård, och ingen brydde
sig det ringaste om att på något
sätt ens mot kontant erkänsla stå
oss till tjänst. Slutligen hunno vi
fram till den urgamla Botkyrka,
hvilken, om ej minnet sviker mig, bär
årtalet 1138. På landsvägen gick en gubbe och slog gräs. Vi
började samspråka med honom. Han hade varit i Amerika, i
Galva, Bishop Hill och Andover och blef glad när han hörde, att
vi voro från landet på andra sidan världshafvet. Trakten omkring
Botkyrka är vacker, mycket vacker. Minnes jag rätt, härstammar
den bekante redaktör C. F. Peterson i Chicago, en af den
svenskamerikanska pressens allra yppersta förmågor, från dessa bygder.
Jag lyckönskar honom att äga en så vacker hemtrakt, och äfven
öfver hans närsynthet, annars skulle Sedgwick och Chicago Avenue
se rysligt prosaiska ut, för en som varit van vid Mälarluft och
Mälarnatur. Men skjuts fingo vi icke i kyrkobyn heller, och
Prins Eugen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
