Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SV EK I GE.
289
och själfständige mannen, kan jag försäkra mina läsare om. Sä
pratade vi om huru förfärligt mänga i Stockholm nedsatt sig med
sin vanvettiga Rolla-dyrkan, och då berättade någon, att han sett
i en tidning, att kapten Rolla dött af högfärd. Därefter kom talet
på kvinnliga studenter, hvarvid en af oss omtalade följande lilla
profbit på huru icke ens den hvita mössan kan betaga en kvinna
hennes hjärte-önskan. En fröken, som tagit student-examen,
tillfrågades, när hon ämnade taga »kandidaten». »När han kommer»,
blef det lätta, naturliga svaret.
Men nu äro vi redan framme i universitets-staden. På
järnvägsperrongen riktigt böljade människoskaran. Det är alltid så i
Upsala. Järnvägsstationen är välbelägen, och promenaden dit är
vacker och angenäm. En i sällskapet träffade snart några bekanta,
särskildt en kandidat och en mycket älsklig nordisk fröken, hvilka
godhetsfullt gjorde oss sällskap under dagens vandringar.
Det var ju naturligt, att vi framför allt annat ville se
universitetets byggnader. Så promenerade vi i väg och sågo
Trefaldighets-eller Bondkyrkan efter att hafva vandrat igenom Odinslund, som
af studenterna för icke tusen år sedan kallades Själa-vandringen.
Trefaldighetskyrkan är mycket gammal, och man kan knappast
sanningsenligt säga, att hon är vacker. Kommer jag till Sverige
en gång till, så är jag vänligen inbjuden att predika i det uråldriga
templet, som nu är kyrka för Upsala landsförsamling.
Den nya universitetsbyggnaden är i sanning både vacker och
storartad. En amerikan öfverraskas dock nästan oangenämt af att
finna den vara en tegelbyggnad, åtminstone till stor del. Teglet
betraktas i Amerika icke med den aktning som i Sverige, och från
vår synpunkt är det nästan litet simpelt att låta detsamma synas
i en byggnad med ett så storartadt inre som universitetshuset. Vi
vandrade uppför gångarna och stannade utanför den utomordentligt
vackra bildstoden af Erik Gustaf Geijer, af Börjeson. Jag gladdes
öfver att finna Geijer innehafva denna den främsta platsen i hela
universitetsstaden, och alla vermländingar i Amerika hafva skäl att känna
sig stolta i medvetandet därom, att universalsnillet, den renaste,
ädlaste karakter i hela Sveriges litteratur-historia, vermländingen
från Ransäters bruk i Karlstads-trakten, också vunnit det erkännande
i den eviga ungdomens stad, som hans förtjänster och betydelse
för hela det svenska folket berättiga honom till. Statyen med
»Geijers tanke» där nedanför är särdeles väl utförd. Skada blott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
