Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 296
NITTONDE KAPITLET.
att åka ut till Gamla Upsala och bese dess minnesmärken. Floren
var trött af våra ifriga vandringar under dagen och vid dåligt
humör. Han började tala om, huru opraktiskt man ofta går till
väga i den gamla världen. Man hade just berättat för oss, att
minst en million kronor skulle användas på Domkyrkans reparation.
Floren tyckte, att det var en stor summa för det fflttiga Sverige
och att den ändå icke skulle skänka Upsala ett praktiskt tempel
för gudstjänständamål, åtminstone icke i akustiskt hänseende.
Kandidaten, som varit vänlig nog att göra oss sällskap, kände sig
Carolina Rediviva.
synbart förlägen öfver ett så uppenbart kätteri mot både arkeologi
och patriotism. Men han skulle få höra än mera. Min kamrat
fortsatte: »Hvarför låta de icke den gamla byggnaden stå så länge
den kan och bara reparera den nog för att hålla den vid makt?
Sedan kunde de använda en million kronor till att uppföra en
kyrka för predikan och vanlig gudstjänst, i hvilken folket kunde
höra prästen och prästen se alla sina åhörare. Nej, de skryta af
sina fornminnen i gamla Sverige, men många af dem påminna
mig om hvad negern i Amerika sade om sin fällknif: ’Den här
knifven är femtio år gammal. Se, först slet jag ut bladen, och så
köpte jag nya blad, och sedan slet jag ut skaftet, och då köpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
