Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 6
NITTONDE KAPITLET.
i alla fall, och 1877 var svenskheten riktigt brinnande i skolgossar
nas hjärtan därborta vid Mississippis stränder.
Men en sak riktigt förargas jag öfver, och det är den där
agitationen därhemma i Sverige att fa bort
kristendomsundervisningen ur folkskolorna. Att man bland verkliga uppfostrare i ett
kristligt land kan på allvar diskutera en sådan fråga, se det är
detta, som allra mest förvånar mig. Eller är icke Sverige ett
kristet land längre? Eller äro Sveriges folkskolelärare hedningar?
Ja, ursäkten sådana frågor, värde läsare, men blodet sjuder och
handen nästan knytes, när jag tänker på, att man i ett så kristligt
land som Sverige verkligen äger så ytliga och okunniga pedagoger.
Här i Amerika fa vi som vilja vara kristna underhålla egna skolor
och läroverk, bara för att i dem äga inrättningar, där våra barn
och vår ungdom kunna erhålla kristendomsundervisning. Både
lutheraner och missionsvänner hålla för det ändamålet församlingsskolor,
och våra svensk-amerikanska elementarläroverk och förberedande
skolor finnas till hufvudsakligen emedan vi här äro enfaldiga nog
att tro, att hjärtats bildning är lika nödvändig som förståndets.
För erhållandet af denna hjärtats bildning är
kristendomsundervisning absolut oumbärlig. Jag tror icke på den sentimentalism,
som sätter religionen i ett upprördt känslotillstånd, utan i stället
på den viljans, förståndets och känslans fostran, som hvilar på
en verkligt andlig kunskap i Guds ord, hvilken blir fruktbärande
i den bästa mening för individen genom dennes lefvande
hjärte-tro. Man kan icke för tidigt och icke för grundligt undervisa
barnen i kristendomens sanningar, och en sådan undervisning är
en värdefull insats för framtiden för hvilkens barn som helst. Det
är den verkliga kristendomsundervisningen, som bör utgöra
grundvalen för all fostran och bildning i ett kristet samhälle. Men man
invänder, att icke alla skollärare hafva förmågan att meddela
sådan undervisning. Skaffa då sådana som kunna. Materialet är
tillräckligt. Men felet är närmast ett annat. Det blåser en fläkt
af fin otro genom en del af skollärare-världen i Sverige. Den
half-bildning, som seminarierna meddela, skänker icke det mogna
omdöme, som gör det möjligt att sansadt och själfständigt afgöra,
huruvida de s. k. tidskrafven äro berättigade eller ej. Men den
gör ofta innehafvaren stolt och obändig och låter honom lefva i
den inbillningen, att han förstår tidsfrågorna bättre än både präster
och kyrkomöten. Det ligger bestämdt en brist i den svenska folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
