Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
TJUGO FJ ARDE KAPITLET.
blef nästan förbluffad, ty jag hade aldrig tänkt mig det som var
i fråga från den sidan. Jag tror också, att man i Sverige är bra
mycket tacksammare än hvad som brukar vara fallet i den nya
världen, där mången i brådskan icke ens hinner säga det
alldagligaste tack för erhållen hjälp. I kvällningen sjöngs det, ty det
var en sångfamilj, hvars gäster vi voro. Den sextiofyra-årige fadern
sjöng själf och de andra med honom. O, hvad det klingade skönt
i aftonstunden! De enkla, andliga sångerna, sjungna fyrstämmigt
så där i aftonstunden eller månskenet, äro en »aftonsång», som
kanske verkar mera godt än mången predikan. Så har jag ofta
tyckt. Så kändes det ånyo för några dagar sedan, då min hustru
och jag samt några släktingar och elever från Bethany College
stodo tillsammans i den fridfulla söndagskvällen på andra våningens
veranda och sjöngo bort öfver persikelunden och vingården: »Hvar
är de kristnas fosterland», »Närmare, Gud, till dig», och ett par
andra dylika sånger. Vi behöfva sådan där enkel körsång en och
annan gång. När det blir fråga därom, fa vi vara på vår vakt,
så att icke det konstmässiga får döda det enkla och naturliga. Jag
har icke sett en så utmärkt och solid sångbok för just sådana
ändamål som »Pilgrimssångerna». De äro så enkla, så djupa, så
välljudande. Jag minnes godt, när min fader förde hem det första
exemplar jag skådat af den ifrågavarande sångboken. Det var i
mina tidiga gossår. Därhemma hade vi en liten, lustig
kammarorgel, ett melodeon, som det hette på den tiden. Tänk, så glada
vi voro att nu också äga en andlig sångbok för fyra stämmor 1
Jag minnes, huru min far spelade och sjöng, och glädjen stod högt
i tak. Och när vi kunde sjunga i kör den där än i dag så vackra:
»Jag behöfver dig, o Jesu», då voro vi nästan en smula stolta där
borta i gamla Andover. Gamle Per Palmquist gjorde alla svenska
kristna en särdeles stor tjänst, när han utgaf »Pilgrimssångerna».
Nu har han gått till sin hvila, och det där nämnda exemplaret af
sångboken står gammalt, väderbitet och utslitet på min hylla i
nyare och fina kamraters sällskap. Jag ser dock på den med
underliga känslor än i dag. För mig är den ett stycke historia och det
af allra älskligaste slag. Den var länge, länge ensam, ett slags
drottning i vår kristliga musikvärld. När jag i somras besökte
sönerna till bokens utgifvare, måste jag ock få mig ett nytt
exemplar af »Pilgrimssångerna», ett exemplar af den äkta svenska
upplagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
