Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE.
319
Ja, det var vår värd denna dag, som ock deltagit i samlandet
och utgifvandet af sångboken i fråga, i synnerhet dess lilla
förträffliga körafdelning. Vi samspråkade om sångens betydelse för
gudstjänsten, och då menade vi både körsång och god församlingssång.
Vår värd sade: »Sången är naturligtvis icke hufvudsaken, men den
är betet på evangelii krok, eller det som skall locka fiskarna i
nätet, på det att de sedan måtte kunna dragas i land. Sångkör
och sångledare skola göra allt för att draga människorna till kyrkan
och stämma deras sinnen till andakt, sedan är det Guds ord och
Ande, hvilka skola uträtta det öfriga. Gör man gudstjänst-lokalen
kall, mörk och tråkig och det yttre vid predikan mindre tilltalande,
så går folket dit där det är bättre». Jag instämde då och
instämmer nu i dessa åsikter. De innehålla
medelvägsåsikterna i frågan, och jag tror,
att kyrkan i Sverige verkligen har varit
beklagansvärdt försumlig i att taga den
kristna körsången i sin tjänst.
Nu finnes det öfverflöd på
sångböcker i Sverige, men många af de
nyare äro riktigt vattenlagda. Det finnes
ingen must i dem. De äro idel pjunkiga
känslo-utgjutelser, hvilka icke gifva
hjärtat någon näring. Tacka vill jag de
gamla Pilgrims-, Ahnfelt- och L.
S.-sångerna, hvilkas ord och melodier
passade för hvarandra och hvilka voro
folkliga utan att vara simpla. Låtom
oss sjunga dem igen. De duga godt ännu. Och det säger jag
i sanning, att för den sant kristna erfarenheten blir det aldrig för
gammalt att bedjande säga och sjunga:
»Jag behöfver dig, o Jesu,
Jag behöfver just en vän,
Som så älskar och så handlar
Med den arme syndaren».
Så drucko vi kaffe och åto tidig kvällsvard samt återvände
därefter till Stockholm i det mest förtjusande sommarväder, helt
glada öfver den fridfulla och stämningsrika söndagen därborta vid
det lilla sommarstället, om hvilket man, tack vare den ständiga
möjligheten af ett krig, alltid kan säga: här är ingen varaktig stad.
Per Palmquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
