Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
TJUGO FJ ARDE KAPITLET.
Jaså, detta är Stockholm igen! Det var så trefligt att komma
dit, det var som om man kommit hem, ty i Stockholm tyckte jag
alltid, att det kändes helt kosmopolitiskt. De fleste af vårt sällskap
under dagen voro med oss, och tiden förflöt hastigt. Det var lugnt
och stilla i Stockholm då för tiden, ty riksdagens session hade nyss
afslutats, och de frisinnades store talare skulle först i vår säga, att allt
som han ej tycker om är en fördom. Jag tycker, att det är bra
konstigt, att man därhemma i Sverige icke visar sådana där
stor-pratare till den skamvrå, där den allmänna opinionen för länge
sedan borde hafva ställt dem. Jag minnes hvilket väsen öfverste
Ingersoll en tid åstadkom här i Amerika. Han skulle en dag resa
från sitt hem i Peoria till Chicago. Under färden började han
diskutera med en kristen om religionens sanning. Den kristne, ovan
vid dylika anfall, tappade snart koncepterna, och just när tåget
rusade in på Chicagos stora bangård, sade Ingersoll: »Ja, säg mig
då en enda god sak, som kristendomen uträttat.» En gammal
presbyteriansk fru, som åhört samtalet utan att känna deltagarnes
namn, men som kom ihåg öfverstens misslyckade kandidatur för
guvernörsbefattningen, sade då med hög och fast stämma: »Jo, jag
kan berätta om en god sak, som kristendomen uträttat: den hindrade
öfverste Ingersoll att blifva guvernör i staten Illinois.» Det blef
tyst då, och sedan dess har det blifvit ovanligt tyst i hela Amerika
om den store fritänkaren, och så borde det vara i Sverige om alla
hans stallbröder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
