Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
TJ UGO FJÄRD E KAPITLET.
Den simple bonden, som i oxspann kür,
Han möter nu en storkorskommendör:
»God dag, bror Lars, hur mår du, hur
mår Stina?»
»Tack bra, hur mår du själf? Hur må
de dina ?»
Prinsessan själf, hur hög och fin hon är
— Ur gammal synpunkt se vi saken här —
Hon hjälper pigorna att sprita fjäder,
Att mata hönsen och att tvätta kläder.
När dagen se’n vid klockan sex är slut,
Går furstedottern med sin piga ut
.Att vandra hand i hand med kavaljerer,
Det är: artillerister, grenadierer.
Och millionären gör ett bröllop nu
— Hans äldsta dotter skall bli sotarfru —
Till trängsel uppfylld är hans sal med
gäster,
Statkarlar, statsmän, stadsbud, statsråd,.
präster.
En kusk, en kodräng och en general
Där höja festens glans med granna tal.
Att ej musik får fattas, det är gifvet.
Per gångare har med sig positivet.
Och prost och kyrkstöt bo i samma
hus-Och hafva allt gemensamt, mat som snus,
Och jag får säga bror till hofpoeten.
Charmant, I gubbar! Lefve jämlikhetenf
Och väl ligger det mycket sanning i den fina framställningen,
men det måste vara måtta i allt. Huru mycket aktar en rik patron
sin fattige torpare ? Är icke den vackra hästen i stallet för honom
värd mera än en hel torparfamilj ? Så synes det ofta åtminstone.
Torparna äro ej så sällan i själfva verket ett slags lifegna, som
med kropp och själ höra till herregården. Är husbonden snäll, så
går det väl an, men är han hård och elak, så måste det gå ändå.
Och så vill jag, att mina barn skola äga utsikt att få en något så
när oberoende ställning i lifvet, och hvilket hopp äger
torpare-barnet därvidlag? Nej då! Torpare vill jag icke heller blifva. Här
som i allt är det säkrast midt på vägen. Men så funderade jag
en stund till. Nog hafva vi sådana där präktiga stall och hästar
Amerika med. Våra millionärer, börsmagnater och järnvägskungar
lefva mera kungligt än månget furstehus i Europa. En af dem
säges betala sin franske kock 30,700 kronor, ($ 10,000) i lön
om året. Man har ju hållit festmåltider här, vid hvilka bära
väggprydnaderna af friska rosor kostat 37,500 kronor. Vid en bankett
Delmonicos i New York hade hvarje matsedel en kedja af pärlor
och diamanter, som kostade 3,700 kronor. En annan festmåltid i
New York kostade mellan 7- och 800,000 kronor. Att sådan
vanvettig lyx innebär en förbannelse för vårt folk, är ju alldeles
uppenbart. Sverige är en monarki med en kung, vi äro en demokrati
med dussintals kungar.
Farväl då till de 86 vackra djuren på Helgeandsholmen, hvilka
må så godt i sitt präktiga hemvist och veta så föga om tidens oro.
Jag höll på att säga: lyckliga ären i!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
