- Project Runeberg -  I Sverige : minnen och bilder från mina fäders land /
337

(1891) [MARC] Author: Carl Aaron Swensson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XXII KAPITLET.

Från Stockholm till Norrland.

Huru rysligt vänliga svenskarna äro. — Ressällskapet. — Skyddstull och
frihandel. — Skolprat om samuppfostran och annat dylikt. — En ursäkt till aktade
men okände åhörare.

friden hade bestämdt fått vingar, och dess flykt var alldeles
för hastig. I Stockholm får man för resten aldrig stanna
länge nog, och därför kan afskedet lika väl tagas den ena dagen
som den andra. Det var en vacker lördags morgon i slutet af
juni, som Blomgren och jag skulle anträda resan från Stockholm
till Hernösand. Nu skulle vi helt oväntadt få nya prof på huru
den svenska vänskapen är beskaffad. Vi begåfvo oss helt
hvar-dagligt ner till landningsplatsen, alldeles såsom man plägar göra i
vårt stora prosaiska Amerika. När vi hunnit fram, märkte vi, att en
hel hop vänner och bekanta voro där för att säga oss farväl på några
dagar. Fröken R. från Lindsborg, herrskapet som hon bodde hos,
allas vår glade värd och några andra voro med i sällskapet.
Blombuketter skulle vi hafva med oss, det var klart, och en annan vän
hade omtänksamt skaffat tidningar, som vi skulle hafva att läsa
under färden. Man presenterade oss för vänner, hvilka händelsevis
skulle resa med samma båt, och gjorde med ett ord allt, för att
vår resa, som skulle räcka — ett dygn, skulle blifva så behaglig
som möjligt. O du präktiga svenska folk, jag vore nästan färdig
att afguda dig för din varma, uppriktiga hjärtlighet och din
trofasta vänskap! När vi begifva oss ut så där på en dagsresa i
Amerika, så sker det utan den ringaste affär. »Spring hem efter
min ytterrock och säg min hustru, att jag måste resa till Chicago

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scisverige/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free